(Från sidan: Tesla får ut registreringsskyltar – Transportstyrelsen backar)
"Skälet de får från Tesla är att de inte har några andra kollektivavtal i resten av världen, därför ska de inte ha det i Sverige heller"
Pratade med ett par Tesla anställda här i Norrköping och där jobbar alla som vanligt. Enligt dem så är det så nästan överallt i Sverige. Bara samarbetspartners till dem som inte jobbar. Om det stämmer vet jag ju inte med det var vad de sa.
2 gillningar
Från 9 oktober?
Ja, men den visar kanske på att allt inte är så bra på Tesla som de själva vill göra gällande.
Den här texten sätter ett annat perspektiv. Ett som är ganska dystert för småfolket. Vi 99%.
3 gillningar
Då var det igång igen.
Elon Musk gillar inte idén om fackföreningar. Han vill väl inte att man ska ansluta sig alls. Så denna konflikt kommer nog drivas till sin spets, kanske Tesla lämnar Sverige till slut:
2 gillningar
Notera att det rör sig om sympatistrejk för svenskarna – inte att Tesla åker på fackligt däng i Danmark.
1 gillning
Det finns väl andra märken att serva, hur svårt kan det vara att ta in dessa? Det händer hela tiden att företag tappar än det ena än det andra. Tappar man en kund får man vända sig till nästa.
Elon Musk tror inte på fackföreningar. "Tesla-bossen Elon Musk riktar en hård känga mot hela idén med facklig organisering."
Nähä? Arbetsgivare och kapitalägare har nästan aldrig trott på fackföreningar. De ger nämligen de anställda viss makt eller visst inflytande. Sedan fackföreningarna såg dagens ljus i mitten av 1800-talet har det varit en ständig konflikt mellan företagare och fackföreningar. Jag kan komma på två principiella orsaker till att vara emot facket. Det ena är att man helt enkelt tycker att de som äger kapitalet ska ha obegränsad eller i alla fall mycket stor makt jämfört med de som arbetar för företaget. Det andra är att de anställda skulle hindra företagets utveckling om de får inflytande.
Det första argumentet är väldigt mycket en fråga om tycke och smak tycker jag. Det andra finns det ganska mycket underlag för att bedöma. Först kan man väl konstatera att det bli enklare att driva företag ju färre regler, fackliga eller politiska, som en företagare behöver bry sig om. Men blir det bättre? Det är betydligt mer tveksamt då marknadsekonomin och en frisk kapitalism är som vattnet och alltid letar sig fram till havet. När vattnet stöter på regler hittar den vägar runt regeln. Inte sällan krävs kreativitet och ibland innovation. När den där kröken vattnet gör via kreativitet och innovation utvecklas inte sällan bra produkter och bra produktionssystem. Det leder till att detta företag ofta ligger högre upp i produktivitets kedjan eller innovationskedjan.
Byter vi perspektiv och tittar på länder och regioner som varit framgångsrika de senaste 80-100 åren ligger Nordeuropa bra till. En region där det funnits starka fackföreningar.
Men framtiden då? Passar fackföreningar för framtiden? Det vet såklart ingen, men personligen är jag mer orolig för politikens förmåga än för fackföreningsrörelsens. Särskilt i Nordeuropa.
Varför är Svenskt näringsliv och andra arbetsgivareorganisationer possitiva till "den svenska modellen"? Jo, man har helt enkelt kommit fram till att det är ett billigt(låga transaktionskostnader)sätt att sätt villkoren på arbetsmarknaden. Sedan, vilket är minst lika viktigt, det är flexibelt. Man kan anpassa reglerna efter branscher och företag.
Det här har gjort att Sverige har byggt sitt system på kollektivavtal där vi har starka arbetsgivare och starka fackföreningar. Det har tjänat landet, arbetsgivarna och de anställda väl. Jag ser ingen anledning till att det skulle ta en annan iriktning framöver. Det finns hot såklart, typ Tesla och andra nya företag(läs Klarna och Spotify) men även att LO tappar organisationsgrad. Detta tillsammans med att EU blir allt mer aktiv på att reglera dessa frågor på ett sätt som skulle kunna tvnga Sveriga att också lagstifta. Går det för långt har vi ett hot mot den Svenska modellen. Samtidigt finns det ganska enkla grepp som kan lösa den utmaningen men det har inte riktigt EU-systemet fattat ännu.
9 gillningar
1 gillning
Så här ser jag det, vet inte vad som är rätt och fel men är helt klart intressant
Även om fackföreningar historiskt har balanserat maktförhållandet mellan arbetsgivare och anställda, kan det argumenteras att för stark facklig makt kan leda till överreglering och hindra företags flexibilitet och innovationsförmåga.
Medan starka fackföreningar kan bidra till innovation genom att utmana företag, kan det också argumenteras att de ibland skapar ineffektiviteter genom att införa komplexa arbetsregler och begränsningar som kan hämma företagens tillväxt och konkurrenskraft.
Det är viktigt att erkänna att arbetsmarknaden och ekonomiska förhållanden förändras över tid. Dagens globaliserade och teknikdrivna ekonomi kan kräva nya tillvägagångssätt som skiljer sig från de som fungerade i Nordeuropas historiska kontext.
Ditt argument om politikens roll jämfört med fackföreningarnas kan bemötas genom att påpeka att politiska beslut ofta är resultatet av bredare samhällsöverenskommelser och kan vara mer inkluderande för olika intressen, medan fackföreningar främst representerar de anställdas intressen.
Slutligen kan man ifrågasätta om den svenska modellen är tillräckligt flexibel för att hantera snabba förändringar i den moderna arbetsvärlden, särskilt i ljuset av nya företagsmodeller och teknologiska framsteg.
Med andra ord, jag erkänner fackföreningarnas historiska betydelse samtidigt som jag understryker behovet av anpassning och flexibilitet i en snabbt föränderlig global ekonomi.
Men om det är genom ett påtvingat kollektivavtal är jag inte lika säker på 
1 gillning
Den svenska modellen är, utan någon som helst konkurrens, världens mest flexibla arbetsmarknadsmodell. Alternativet är lagstiftning.
En helt och hållet central del i detta är att modellen är lika mycket arbetsgivarnas som fackens. Ibland framställs det som att det är facken ensamt som står bakom det. Men det hela är en framförhandlad modell mellan parterna. Arbetsgivarna är lika mycket vinnare. På senare år kan man till och med argumentera för att de vunnit mer på det än facken.
4 gillningar
Inga modeller är perfekta. Man skulle kunna tänka sig att facken prioriterar insiders framför de som står utanför arbetsmarknaden/företaget. Det är dock inget vi ser särskilt mycket av. Men säg att det ändå är en risk.
Lagstiftning skulle då kunna vara ett sätt att försöka få ett bredare perspektiv på insiders vs. outsiders. För företagen är det dock svårt att tänka sig att man får samma bransch och företagsanpassning via lag som man får via kollektivavtal.
Avtal är dessutom betydligt enklare och snabbare att ändra än lag. Så bättre flexibilitet och snabbare.
Jag tror inte heller att det finns några exempel på att de fackliga kraven varit hämmande eller stoppat anpassning på ett sätt som inte lagstiftning skulle gjort.
Det är det här som gör att arbetsgivarna står bakom den svenska modellen.
Det har blivit en del förändringar som har det gjort lättare för arbetsgivaren att säga upp anställda. Så facket är inte alltid på den vinnande sidan:
Du nämner arbetsgivarnas stöd för den svenska modellen, skulle jag vilja framhålla att även om många arbetsgivare faktiskt stöder denna modell, kan deras stöd delvis bero på att de ser få alternativ. Detta innebär inte automatiskt att den nuvarande modellen är den bästa möjliga eller att den inte kan förbättras. Det är möjligt att arbetsgivarna stöder modellen inte för att den är optimal, utan för att den uppfattas som ett mindre ondskefullt alternativ jämfört med mer omfattande lagstiftning. Därför är det viktigt att fortsätta granska och utvärdera modellens effektivitet och rättvisa, och att vara öppen för möjliga förändringar eller justeringar som kan göra den mer balanserad och anpassad till dagens snabbt föränderliga arbetsmarknad och ekonomi.
Jag ska inte bli långvarig i debatten, men sista tankeställaren jag har ur mitt perspektiv är iaf. Är det verkligen helt rätt att en strejklag ger utrymme för att tvinga ett företag att ingå ett avtal som egentligen är frivilligt?
Denna fråga öppnar för en djupare reflektion över balansen mellan arbetstagarnas rättigheter och företagets autonomi. Å ena sidan finns det en stark tradition som stödjer arbetstagarnas kollektiva förhandlingsrätt, som en grundpelare i en rättvis och balanserad arbetsmarknad. Å andra sidan kan man fundera över om det finns en gräns där denna rätt börjar inkräkta på företagets frihet att självständigt fatta beslut om sina egna affärer. I en värld som ständigt förändras, där arbetsmarknadens dynamik och ekonomiska strukturer är i konstant rörelse, hur bör vi då se på strejkrättens roll och dess effekter på både individuella företag och samhället som helhet?
Tack för mig 
1 gillning