Vi ska väl inte förlänga den här diskussionen hur långt som helst så jag nämner mer ett par perspektiv. Det första är att mycket av det här handlar om hur vi ser på de breda löntagargrupperna, vilken standard de ska ha på arbetsplatsen, hur stor del av vinsten som ska gå till löner och vilket inflytande de ska ha. Det andra är att när vi pratar strejkrätt så gäller det även företags konflikträtt, lockout. Ibland glömmer vi bort den och får det att låta som om det bara är facken, de anställda, som har konflikträtt.
När jag läser denna tråd, och även på andra forum/sidor, så känner jag att det är skönt att snart få lämna den öppna arbetsmarknaden. Ser ut att inte bli så roligt att vara anställd i framtiden (om Tesla går segrande ur detta) och det kommer nog inte längre att räcka med en gymnasieutbildning i framtiden för att få ett arbete med sjysta villkor. Dystert.
Jag har skrivit det tidigare, men jag är väldigt förvånad att så många arbetare tydligen anser sig tillhöra socialgrupp 1. För oavsett hur hög lön eller fina förmåner du har som anställd nu, så är du ändå bara i grupp 3 när det hettar till.
Jag håller med.
Jag har alltid sett min arbetsgivare som sund med goda värderingar.
Men nu när det hettat till lite kring att jag sagt upp mig visas bolagets rätta sida.
Allt handlar om pengar och det bästa för bolaget, inget för den anställde.
Ja det är tyvärr synd att så många på olika platser där frågan diskuterats så tydligt tar ställning mot sina egna intressen som löntagare. Man kan tyvärr inte se det utifrån sitt eget perspektiv. Solidaritet och gemensamt perspektiv på arbetsmarknaden är till stor del en moralisk fråga men till syvende och sist en fråga om gemensamma intressen. Man bör vara medveten om att den egna goda positionen är ett resultat av andras landvinningar. Hur duktig man än är på förhandla själv är det kollektivet som satt nivån man utgår ifrån. Får vissa löntagare det sämre drabbas alla. Sympatistrejker handlar på samma sätt till viss del om solidaritet men framförallt att andra arbetsgivare inte ska kunna få sänka standarden för en själv. Sen kan man väl aktivt själv välja att antingen tro att man på grund av flådig titel eller avsaknad av kunskap eller vilja att värna sitt intresse står på andra sidan. Men det kommer aldrig vara sant.
Jag är också väldigt orolig för det där. Ett samhälle har alltid stort behov av yrkesskickliga arbetare. Både inom industrin/verkstad, bygg och i vården mm.
Samhällsstrategin är idag att försöka förmå fler att läsa yrkesprogrammen då detta behov finns och de absolut flesta får jobb väldigt snabbt. Det går ju skittrögt. En så stor kommun som Norrköping håller på att ev. lägga ned sitt Industriprogram.
Om man du pressar arbetsvillkoren och inflytandet(inflytandet kan ibland handla om ganska mänskliga saker som inte alls handlar om företages strategiska beslut) så kommer ännu fler avstå från att söka yrkeslinjerna.
.....
Lite överskottstext. Jag var med och gjorde en studie som aldrig publicerades. Den utgick från att i Stockholm är det ett skriande behov av plåtslagare men nästan ingen söker ett sådant gymnasieprogram. Störst eller nästan störst var linjer som inriktade sig på smådjur. Eller om det var söktrycket. De flesta jobb där kommer att vara at jobba på hunddagis. Kan tyckas viktigt, men det är klart - har vi ingår plåtisar blir det en del större problem...
Det finns forskning som jag inte tycker fått genomslag inom detta område Te.x har det visat sig att de som går på y-linjerna anses som loosers, förlorare. Detta gällde även de som gick där. De ansåg redan att de hade förlorat i livets lotteri. En restplats för de misslyckade.
Med en sådan syn blir det inte många sökande. Om man då ytterligare ökar pressen på de anställda i vanliga yrken så kommer förlorarstämpeln att bli än mer påtaglig. Vi blir till ett land utan yrkesarbetare.
Tesla banar kanske väg för mer konsultveksamhet där man jobbar som inhyrd och f skattar. Då kan man ju kringgå en hel del saker som inte passar varken uppdragsgivaren eller utföraren.
Ett annat perspektiv på det här är vad auktoritära arbetsplatser gör med människorna? Om man behandlas illa, är pressad och har lågt eller inget inflytande, tenderar man att rösta på auktoritära politiker mer eller mindre?
Om man 8 timmar per dag befinner sig i en auktoritär miljö, hur utvecklas man som människa, växer man eller krymper man?
Lite generaliserande kanske, men att vara en skicklig yrkesman borde ha högre status än att vara t ex kommunikatör eller att jobba inom HR. Vädligt många som inte läser yrkesprogram på gymnasiet verkar hamna i det facket när det är dags för akademiska studier.
Min upplevelse att HR och kommunikation är två avdelningar som ofta lägger ned mycket tid på att generera floskler och många gånger tycks svälla i takt med att övrig verksamhet ska effektiviseras.
Nu är Norrmänen med på banan också.
Även Danmark och Finland kan införa blockad:
Det här citatet från ovan artikel summerar rätt tydligt varför det behövs kollektivavtal.
Avsaknaden av tryggheten som kollektivavtalet ger, menar han, gör att många inte vågar yttra sig eller ha en åsikt om det som är mindre bra.
Den skulle jag vilja ha förklarad, hur påverkar kollektivavtal detta?
Tesla är sur och försöker få audiens hos arbetsmarknadsminister. Borde kanske läsa på hur det funkar i Sverige istället
Jag vet inte, men, jag kan tänka mig att om det finns kollektivavtal kan facket agera öppet på företaget och om en fackrepresentant då tar upp något missförhållande på företaget så blir det väldigt svårt att tysta genom någon form av hot. Hot om uppsägning tex.
Här är några punkter.
Kul och bra att konflikten uppmärksammar världen på svenska modellens effektivitet och styrkor
Det går bra nu.
Jajamän. Är ju rätt allvarliga brister kan jag tycka