Jag har alltid hävdat att SD har fel lösningar på fel problem men det smärtar mig att inse att jag numera (som gammal folkpartist) tycker att L tävlar om den titeln.
Nu har jag inte läst artikeln men det största barnlåset är att föräldrar inte köper en telefon. Och om föräldrarna köper en telefon så lär barnen snabbt komma runt ett barnlås
Blir nog en minst lika usel lag som föräldrakontrollen som finns på diverse plattformar. T ex att du kan spela spel X på plattform Y om du är 10 år. Men ska du spela spel X på plattform Z fungerar det inte. Då behöver man vara 13 år även om föräldrarna godkänner spelet. Eller att man som tioåring inte kan casta från Youtube Music om man har iOS.
Lösningen blir då att man får stänga av föräldrakontrollen helt eller skapa ett konto med fejkad ålder. 
Alternativet hade varit fruktansvärt 
GW klättra en pinne 
Jag har aldrig behövt visa sjukintyg på jobbet i Norge. Är upp till arbetsgivaren att kräva in det om de känner att de behöver det. Vet inte om det är vanligare i Norge att man är hemma och är sjuk bara för att man är lite "trött" än vad det är här. Sjukvården är lite annorlunda uppbyggd och man har samma läkare som man går till jämnt samt att den känns mindre belastad än den svenska.
På mitt jobb är det vanligt att folk sitter hemma och jobbar när man inte fullt frisk även om man kunde vara sjuk med full lön.
Funderade på om jag någonsin begärt intyg, eller behövt visa upp intyg, men 7 dagar är väääääääldigt lång tid – det är man ju aldrig hemma om det inte handlar om något riktigt allvarligt.
Jag hade för många år sedan att jag var tvungen att visa upp sjukintyg från första dagen. Det gällde i sex månader om jag minns rätt. Inte så kul men hade full förståelse för att arbetsgivaren krävde det.
Enda gången som jag har varit bort från jobbet mer än en vecka var när jag gjorde en knäoperation. Då var jag sjukskriven i två veckor och sedan betalade försäkringskassan för en taxi till jobbet. Annars hade jag varit sjukskriven i fyra veckor till.
Har liberalerna kvar någon EU-parlamentariker efter årets val och Pehrsons senaste utspel?
Förut så tyckte jag att Kina var jäkligt trångsynta (milt uttryckt) när de förbjöd och styrde barns möjligheter på nätet.
Men som förälder så får jag mer och mer en känsla av att om inte politiker går in och styr upp sociala medier så kommer utvecklingen att bli dyster framöver. Samtidigt som jag skriver detta så har jag inte fullt förtroende för att våra politiker ska lyckas göra detta på ett bra sätt.
Men jag tror inte heller att sociala medie-företagen kommer vilja styra om frivilligt.
Jag tycker om att Apple har gett sig in och försökt få till lite förändring mot att vi ska få lite bättre verktyg att hindra spårning m.m.
Men jag ser också väldigt många som inte har en blekaste aning om vad barnen gör med/på sina mobiler. Hemma har skolan varnat alla föräldrarna (som är med på föräldramöten, vilket inte är i närheten av en förälder per barn) som är ansvariga för barnens aktiviteter på mobilen, men samtidigt som de ska ansvara för vad som görs på mobilen så har de inte koll på koden för att låsa upp barnens mobil.
Okunskapen bland många föräldrar kring vad barnen gör är stor och påverkan som det får att matas med sociala medier från ung ålder ser vi inte minst i att sminkbutiker får gå ut med artiklar om hur farligt det är att 9åringar köper kemisk peeling som fräter sönder barnens känsliga hud. Men det är de fysiska delarna, vad som sker psykiskt har vi nog inte full koll på.
Så även om jag inte satt mig in i vad L vill göra, så avfärdar jag inte viljan att göra något åt problemet som idioti.
Ska börja med att säga att jag inte har barn själv så att det är transparent.
Men jag frågar mig om det är politikernas uppgift att vara föräldrar åt barnen? Och om man verkligen kan jämföra skärmtid med tobak, alkohol eller spel som exempel på områden där svenska staten har massor med reglering?
Jag förstår fullkomligt att sociala medier är problematiskt för barn och ungdomar, även för vuxna, när vi matas med icke-realistiska idéer om hur våra liv ska vara etc. Det är väl tyvärr inte något nytt jämfört med gammel-media, dock i mycket större mängd.
Förstår viljan att hitta ett enkelt sätt att hantera det men jag tycker Liberalernas utspel känns både som röstfiske från ett parti i djup kris och ironiskt att det kommer från ett parti som ska vara just liberalt.
Men om inte ens barnens egna föräldrar kan hantera deras mobilanvändning hur skall då politiker som aldrig ens träffat barnet kunna göra det? 
Mycket tragiskt och föräldrarna säger naturligtvis i efterhand varför lät de sin son ha TikTok
Samtidigt – hade en klasskamrat i mellanstadiet som höll på att kola vippen på grund av just det och det var på 90-talet. Det var rätt vanligt på den tiden att sniffa gasen från tändare – fanns inte ens mobiler på den tiden.
Håller med dig om det fullständigt. Men att mobilen stör tex både vuxnas och barns sömn är ett stort samhällsproblem. Vi har blivit beroende av dessa manicker
Jag skriver ju också att jag inte har förtroende för att de ska kunna lösa detta. Men ser att det är ett problem som inte har en självklar lösning om ingen gör något. Om föräldrarna inte förstår och sociala mediebolagen inte vill, vem ska då lösa problemet?
Föräldrar som inte kan eller mäktar med att hantera sina barns problem är nästan en grundläggande parameter i vårt samhälle faktiskt – och då i långt värre frågor än detta.
Det samhället bör fokusera på är att erbjuda verktyg och hjälp för de föräldrar som behöver / vill ha hjälp.
En mycket bra artikel men väldigt skrämmande. Hur medelklassungdomar dras in i gängkriminaliteten, men även en beskrivning av gängkriminaliteten i ett större perspektiv.
”Du är 16, medelklasskille. Villa? Bra inkomst. Du verkar ha föräldrar som bryr sig om dig, och en bra relation till dina syskon. Flickvän, stabilt och så där?”
Killen nickar, men rättar en detalj. Han bor i radhus, inte villa."
"16-åringen är inte något unikt fall. Luay Mohageb är utredare inom polisen och ser hur allt fler medelklasskillar aktivt söker sig in i gängkulturen och utanförskapet. Imiterar ortensvenska, drar på sig balaklava och becknarväskor och vurmar för vapen och våld."
Har man en kille som är på väg mot 15 år och bor i Stockholm känner man igen mycket. Gängkriminaliteten och annan kriminalitet finns närvarande hela tiden. Sonen ville köpa en "fejkjacka" av ett mycket känt och dyrt märke. Jag protesterade mot tanken varav han svarar att om man har en fejk gör det inte så mycket om man bli rånad. Människan är så otroligt anpassningsbar, "accepterar" omständigheterna och hittar strategier.
Men även ortensvenskan, vapenintresset och det lite medelklassiga von oben mot de kriminella finns. Man både tar till sig de kriminellas stil och samtidigt ser ned på dem. Det leder till att de kriminella känner ett ännu större behov av att hävda sig och att medelklassens barn hela tiden ligger väldigt nära det kriminella.
Jag kanske överdriver, pratar jag med andra föräldrar är det många som nekar till mina iakttagelser. Eller är det kanske mer troligt att det är en förnekelse från många medelklassföräldrar? Mina barn och andras ungar...
