Startvikt på mina ynka 172cm kommer imorgonbitti!
1 gillning
För mig som är 178, väger 60kg så vill jag gå upp i vikt, men har svårt att äta, blir illa mående eller känner inte ens hunger… Tar gärna lite av er andra om ni kan skicka digitalt. 
Besvikelsen som uppstår när man inser att det står nutrilett och inte nutella i alla inlägg. 
4 gillningar
lustigt ändå du väljer att lägga ett aådan inägg då?. aja, skit samma.
Du får väl ta dig hit så ska jag lära dig, jag har jobbar som gåslever uppfödare. 
1 gillning
För att balansera
Jag kommer förbi nästa gång vi är i Sverige! Vad tycks om en challenge? Äter jag som dig en dag så får jag en av dina Rolex?
2 gillningar
Eller en hjärtinfarkt.
Då får du nog äta mig under bordet vilket innebär hela din kroppsvikt.
@Marcus_Attefors @Esse @Thor Här har ni nästa viral content! En rolex mot min kroppsvikt i mat! 
3 gillningar
Du är klar över att det inte är tillåtet att banta.
Vad gäller antal steg har jag försökt att fördjupa mig i vilken kunskap som finns. Det finns väl inget absolut i den forskning eller i det riktigt kunniga framför. Ska man ändå sammanfatta det så är 10000 steg en reklamslogan från Japan inför något OS på 60-talet som en stegräknartillverkare tog fram.
För allmän hälsa verkar allt fler idag säga att 6-7000 steg per dag är bra. För viktnedgång bör man upp i mer än det dubbla, runt 16000 steg. När jag i somras och höstas var riktigt duktig på att gå mina steg så låga jag länge runt 10000 steg. Vikten rörde sig knappt. Sedan höjde jag det upp mot 15-16000 och då började hektona försvinna. Sedan kan ju en byggnadsarbetare som börjat gå 7000 steg per dag på kvällarna få en större effekt än en kontorsslav som går 10000 steg varje kväll.
Till slut är det min absoluta uppfattning om att forskningen bara är i början på beskrivningen av de individuella faktorerna, både vad gäller matintag och rörelse. När jag var mer inne professionellt i medicinsk forskning(ej forskare) i början på 00-talet var det vissa forskare som började snudda vid frågan. Idag har allt fler forskare anammat tankarna men få studier är publicerade som jag känner till. Ta bara att man börjar få fram underlag som påvisar att mag- och tarmbakteriefloran har betydelse för vikten.
5 gillningar
Jag har stenkoll på detta och i grunden går det inte att hantera maten inom rådande normer.
Dvs maten är sekundär, man måste ändra på de faktorer som gör att man överäter.
4 gillningar
Men om person A kan äta x antal kalorier och B kan äta z antal kalorier och det ger samma effekt på vikten är väl det ändå intressant? Likaså med rörelse, om A och B göra samma saker och får ganska olika effekt, visst är väl det intressant? Och lite viktigt att förstå mer om?
2 gillningar
Ja det är ju jätteintressant som ämne - utforska kroppen, ibland lika stor gåta som universum.
Men skillnaderna i kalorier som förbränns mellan olika människor är ju inte så många jämfört med det antal man äter för mycket av andra anledningar så som stress, sorg, glädje, beroende - och i andra delar av världen, okunskap och dålig tillgång till näringsriktig mat.
Jag har svårt att tro på dieter som någon långvarig lösning. Det kan vara ett steg i rätt riktning men det funkar inte i långa loppet. Tränar man behöver man också kolhydrater för att inte förvandlas till en zombie.
1 gillning
Vad är överäter?
Där har du ju såklart rätt, men det ena utesluter som sagt inte det andra.
Håller med. Enda som fungerar för mig är att jag loggar allt jag stoppar i mig för bibehålla eller gå ner sakta i vikt. Jag har testat det mesta men när man sen slutar och återgår till sina gamla vanor kommer allting tillbaka.
Ja och nej tänker jag. Jag var hela mitt halva liv övertygad om att jag hade dålig förbränning som det heter. Detta mättes, tvärt om, har riktigt bra sådan. Det var ju bara att sluta tycka synd om sig själv och inse att problemet låg på annat håll. Det faktum att jag använde mat till att hantera alla känslor som fanns och livet i stort. Huruvida någon förbränner 200 kalorier mer eller mindre än mig samtidigt som jag ibland nådde 10 000 kalorier var sekundärt.
Jag menar alltså som forskningsområde är det jätteintressant, men för den enskilde så betyder det mindre. Om det inte handlar om problem sköldkörteln eller liknande.
1 gillning