Till min mammas glädje har jag nu registrerat mig på en datingsida, nej jag har inget sagt till henne för hon tjatar tillräckligt mycket.
Grejen är att jag tycker det är skitjobbigt med dejting, hatar att utsätta mig för det för det får mig alltid att må skit i slutändan.
Men jag skulle gärna vilja hitta någon så antar att detta är sättet det kan hända på kanske.
Har ni förslag på bra sidor, appar eller vad som? Jag vägrar Tinder.
Behöver nog allmänt stöd i detta och vafan jag ska göra.... och ni är ju familj.
Det kanske är bra att få det från er sida med, dom flesta här är ju män.
Min erfarenhet som jag delar med folk i min ålder, dvs människor som är gamla nog att vara dina föräldrar, är att det är ungefär samma människor på alla sidor🤷🏻♂️
Tror mer på att söka sig till singelgrupper med likartade intressen på FB.
I lördags så hamnade jag på något som kan beskrivas som en dubbeldate, vilket jag inte visste😅
Vi hade hursomhelst en mycket trevlig vandring tillsammans🙂
Ett tips är att inte chatta så värst länge innan träff. Lätt att man skapar en idealbild och ger människan egenskaper man önskar sig men de inte har.
Haha jaja men erfarenhet som erfarenhet?
Tog bort min Facebook för ett år sedan, var medlem i grupper men upplevde att folk var så extremt bittra överallt så orkade liksom inte med det haha.
Sen tror jag nog på att samma personer är överallt men tänker att det kanske är värt att testa en månad i alla fall och sen se.
Helst hade jag velat träffa någon helt ”naturligt” men det är ju måttligt svårt idag känns det som.
Jag försökte med match.com när jag var 25-30 år gammal och tyckte mest det var jobbigt. 10 år senare fick jag veta att två av mina nyfunna vänner träffats på nätet, dom hade precis gift sig och fått sitt första barn då så jag tänkte att det här måste jag ju kunna också.
Sagt och gjort, jag registrerade mig på en sajt som heter OKCupid https://www.okcupid.com (vet inte hur stor den är i Sverige) och det var ohyggligt mycket enklare när jag var en bit över 40. Jag nojjade inte längre över hur folk uppfattade mig så mycket utan kunde vara ärligare. Chattade med ett gäng trevliga människor, gick på mer eller mindre lyckade dejter men ett knappt år senare träffade jag den person som numera är min fru.
Mina enda tips är att vara ärlig med vem du är och dina intentioner, välj en seriös datingsida (Tinder, Bumble etc. verkar mest vara för hook-ups) och försök ha kul under tiden. Även en misslyckad dejt är ju ofta lite kul och man träffar människor man kanske inte annars skulle träffa.
Träffade frun på fyllan i en trekant för 19 år sedan. Sååååå… Har absolut inget att tillföra diskussionen mer än en high-five och ett lycka till. Att ge sig ut på dateing scenen är inget jag är avundsjuk på.
Min spontana åsikt är att män generellt är dumma i huvudet och säger vad som helst för att få ligga.
Det där en en viktigt poäng. Ibland tror jag jag hade någon slags 'filmisk' idé om att falla pladask för en person och så är det ju sällan i verkliga livet, man behöver lära känna personen innan man vet om det är rätt.
Ibland kan det nog vara svårt att skilja på kåthet och kärlek. Min första fysiska möte med min blivande fru varade 24 timmar och var fantastisk på alla sätt men inte kunde jag avgöra om det skulle bli min livspartner efter det.
Ja tyvärr tror jag det är lite så med.
Sen på grund av alla appar och all tillgänglighet känns det som att alla förväntar sig något bättre på andra sidan.
Jag har faktiskt försökt lite med nätdejting. När det var väldigt nytt. Hängde ett tag på Spraydate runt 2004/05. Jag skrev först en presentationstext som jag var väldigt nöjd med. Tyckte jag fick till det riktigt bra. Absolut noll napp... Minnet sviker mig om det var jag själv eller en tjejkompis som kom på att den där presentationstexten, eller snarare hur mina önskningar såg ut, nog borde justeras...
Efter en justering, som innerst inne kändes som en försämring, fick jag lite napp. Men jag insåg att jag inte så gärna vill träffa de jag fick napp hos utan jag var nöjd att chatta med dem..