Dokumentet.
Det tror jag är huvudscenariot. Alternativscenariot är att Sverige skeppar i väg några man kanske har velat bli av med för att de anses utgöra en viss fara för rikets säkerhet. Men då gråskala är mycket tydligare i verkligheten än i media är det inte alltid man bestämmer sig för att köra en fråga i botten. Nu kanske man passar på?
Kakabavehs misstroende är ju sedan hyperintressant. Kan oppositionen stödja det? Hon måste ju får ihop x antal röster för att kräva det(kommer inte ihåg antalet), så det är ju steg ett. Säg att Sd stödjer förslaget, vad gör övriga oppositionen? Det naturliga är ju att de inte stödjer det. Men den mediala bilden blir ju då att s beskrivs ha stöd i riksdagen och efter att ha seglat Turkiet i hamn så kommer ju s få en urstark position. Kan m acceptera det? Faran är väl att s riskerar att spricka av självgodhet..
Hon är bortkollrad av MA, nu behövs hon inte längre efter hennes senaste röst på regeringens budget. Poff.
Ja, det är väl möjligen V och kanske MP som hakar på misstroendet.
Svårt att se något högerparti göra det.
Läste i morse att V, SD och M inte var intresserade.
Skuttade över till Omni precis efter jag skrev och ser att MP överväger det.
Om det skulle vara så att Sverige inte håller sina löften, säger Erdoğan, så kommer Turkiet att blockera Sveriges Nato-ansökan.
Festen fortsätter. Rättsväsendet bestämmer utlämningar, inte politiker.
Blir så trött det här förhandlandet/förhalandet och Turkiets gisslantagande av oss. Men Turkiet är väl ganska sugna på att komma med i EU om jag minns rätt. Är det inte läge att sätta hårt mot hårt? Meddela att det inte finns en chans i helv…et att de kommer in i EU om de inte släpper in oss i Nato. Släpper de inte in oss i Nato kommer vi blockera varje försök från deras sida att bli medlemmar i EU. Det är ju samma koncensus som krävs i EU som i Nato. Vi behöver ju inte aktivt förbinda oss att få in dom i EU ändå.
Det tåget har gått sedan länge.
Grejen är den att jag tror inte turkiet vill med i EU...
Nope, då kan inte Erdogan leka powerman.
Turkiet ville in i EU men EU orkade och vägrade inte. Värst var Sarkozy som till slut med en brun/halvbrun agenda slog sista spiken i kistan.
Det hade troligen varit mycket bra om Turkiet kommit med i EU. Det var efter det som Erdogan blev ”galen”. En del menar att vi efter det ser hans rätta ansikte. Andra menar att han mer blev tvungen att ta ut en ny riktning.
Flera turkiska vänner och kollegor säger ofta till mig att de absolut inte vill med i EU... men de är ju inte politiskt insatta.
Då var det väl bra att vi fick se Erdogans rätta ansikte innan de kom med i EU. Efter inträdet verkar det ju vara väldigt svårt att ”tygla” ledare som inte bryr sig om vad EU bestämmer. Se bara på Orban.
Jag tror vi hade haft en Orban-situation av gigantiska proportioner.
Korta svaret: Jag säger inte emot er, det finns en stor risk att det hade blivit så. Även om jag inte är 100 % övertygad.
Långa svaret: Fram till för ca 10-12 år sedan tycker jag att nästan alla seriösa och halvseriösa politikersedan 1945följde ett ganska klart mönster. Man anpassades efter rollen, blev mer seriös av ansvaret och ville inte bråka för mycket med grannländer och internationella samfund. Dessutom var deras gärningar ideologiskt präglade inom ekonomi och arbetsmarknad men inte lika mycket inom kultur och värderingar. Vad gäller kultur och värderingar var deras beslut mer präglat av vad som dök upp på deras agenda, än superideologiska käpphästar
Med den tidens mått fanns det ingen anledning att misstänka att Erdogan skulle blivit ett stort problem, särskilt inte med tanke på de stora vinster som skulle uppstått med Turkiet i EU(man hade tålt ett visst strul om vinsterna varit mkt stora). Ett muslimskt land som dessutom är en port till Mellanöstern i EU skulle kunnat ha ritat om kartan ganska rejält.
Men för ca 10-12 år sedan såg man tecken på ett nytt beteende från inte minst sådana som Orban, och tvillingbröderna Kaczynski i Polen. Man slutade vara diplomatiska och anpassningsvillig(eller vad vi ska kalla det). Rådande liberaldemokratiska idéer som, oavsett om det var socialdemokrater, liberaler eller europeiska kristdemokrater som styrde, hade väglett västvärlden åtminstone sedan 1945 började nu att utmanas. Man lät sin ideologi eller övertygelse inom kultur och värderingar få fullt genomslag, eller försökte i alla fall. Det var nog det här som gjorde att Göran Persson fick tokfel om Trump. Persson sa att Trump skulle bli som alla andra politiker inom några månader.
Det här är alltså ett relativt nytt fenomen vi ser hos dessa politiker. Men slutsatsen måste nog bli att det är en stor risk Orban och tvillingbröderna fått sällskap av Erdogan. Det fanns dock tecken på en mer serös Erdogan och det gör att jag inte är 100 % säker på var det skulle ha landat.