Ett alterego såklart.
De smyger in i trappuppgångarna och lägger i varje brevlåda. Inget att bry sig om under förutsättningar att du gillar JV.
Vi har fått två sådana brev det senaste året. Eftersom man inte får handskrivna brev så ofta så hoppades vi på inbjudan till bröllop, kalas eller liknande. Besvikelsen när man öppnar kuvertet.
Det sjuka är faktiskt att JV inte gör så, det är adresserat till specifika grupper av personer oftast. Vet om en trappuppgång där min mor bodde, endast hon fick det av 6 lägenheter. I vårt område fick bara vissa hus det.
Vet inte hur dom väljer ut.
Det är frimärken, adress och allt…
Hahah ja! Jag trodde också det var något kul… ut kom ett jävla bibelord.
Min sambo fick ett brev från Jehovas. Det var skrivet på hennes modersmål. Riktigt creepy att de har den kollen.
Ja det är fan läskigt!
Frågan är om alla i byggnaden fick detta brevet eller om dom kollar upp folk som är ensamma typ… blä.
Där ser man. Jag fick ett sådant brev förra året som låg i lådan utan frimärke.
Det är i alla fall inte Gud som ger dem namnen…
Nix då jag inte är ett bra ämne att påverka. Kanske därför de inte slösade med porto.
Kan man inte anmäla dom för ofredande?
Hadde på gården för en tjugo år sedan och då fick de veta ett och annat. Hoppas jag hamnade på deras svart lista.
Hällde precis ut GTn över skrivbordet. Jag vet inte hur jag skall återhämta mig efter detta. Alternativet är ju att hämta en ny men det känns på något sätt och vis för enkelt.
Och du trampade inte ens på en Lego bit.
Jag förstår precis. Jag vill fortfarande straffa någon för att jag raderade mitt Bank ID igår..
Sugrör är lösningen
Skrivit på det här manuset i snart tre år. Börjar inse att det suger, är pretentiöst och att jag är värdelös som författare. Kul.
Edit Det kommer med största sannolikhet kännas annorlunda imorgon, men jag var tvungen att kräkas om än så bara lite.
Tänker inte döma dig för jag är allergisk mot dom.
Dom, dem. Sånt som man som tur är inte behöver tänka på särskilt mycket när man skriver initialt. De flesta som skriver och ger ut är ganska kassa på grammatik rent generellt, i alla fall om man ska tro min förläggare. Det handlar om historien och karaktärerna ifall man bli antagen och publicerad. När det väl är spikat så går man genom texten grammatiskt med sin redaktör.
Det är i alla fall min erfarenhet och från många jag pratat med, men det finns naturligtvis andra som har andra upplevelser.
Det är även därför jag aldrig lyckas skriva längre texter. Är rädd för språkliga fällor.