En av de saker som jag följt av både ren nyfikenhet under lång tid och som jag jobbat med är olika aspekter på demografi. Jag är mer hobby än expert men även en hobbyodlare slår ju ibland experter..
Grundregel 1A när man pratar om demografi är att ha koll på hur länge folk lever, genomsnittsåldern. Den är 82,5 för män (det är flest män eller pojkar här). Men när man rör sig med dessa siffror ska man veta att på individnivå lever de flesta som är i livet längre än så, rent statistisk ska ju ganska många leva längre än genomsnittsåldern. Men vad vet vi om det?
Typåldern kallar demografer den ålder där flest personer dör, den är nu för män 88 år. Tittar vi på 1800-talet så var genomsnittsåldern mycket låg, men många levde ändå ganska länge. Det beror på att spädbarnsdödligheten var så stor. När vi fick lite bättre ordning på spädbarnsdödligheten var det att framförallt unga män dog tidigt. Men sedan slutet på 70-talet har även dödligheten bland unga män minskat.
Vad om detta? Jag har semester och är sjuk och så skriver DN en artikel ut ur det blå om dessa frågor. Kände bara att jag var tvungen att dela denna fantastiska artikel. En del odlar rosor som hobby men jag funderar över demografiska finurligheter. Vet ni t.ex. att spermieproduktionen har minskat med 50 % sedan 1973? Sug på den och fundera på effekter. Och kanske orsaker.
När kan typålder vara viktig på individnivå? Jag skulle säga att när människor funderar på pension och boende på ålderns höst kan det vara bra att känna till att lever man så att man kan läsa denna text är det större sannolikhet att man lever till 88(typåldern) och inte 82(genomsnittsålder.
En del läkare och forskare säger nu att även om man äter och dricker för mycket och fel och är överviktig kan man som man ha ett gott liv upp till 82 år(stor variation finns såklart och en del otrevliga saker kan drabba vem som helst). Om man håller koll på blodtryck, blodfetter och prostatan vill säga. Vad gäller de två första gäller det att dessutom ta de piller som förskrivs, vilket chockerande många slarvar med. Jag älskar det engelska uttrycker för fett fält: "the compression of morbidity".