Då är resan genomförd och här kommer en lite slutrapport om själva bilresan, om någon är intresserad.
Bortsett från ett par AC-laddningar över natt har all laddning längs resan varit på Ionity. Trots att det varit mer regel än undantag att minst en laddare varit offline i appen har vi inte behövt köa en enda minut. Framförallt i Frankrike var vi ofta själva på laddstationerna. Trängst var det genom Tyskland på hemvägen, där de tre Ionity-stationerna vi använde endast hade fyra laddare.
Resan ned blev i fem etapper:
1. Lördag: Karlstad-Göteborg, 26 mil
En lugn start med typiskt västkustväder. Övernattning hos syrran. Hämtade upp nyckel till huset.
2. Söndag: Göteborg-Rødby via Malmö och Møns klint, 54 mil
Ännu en kort etapp där vi hann med en falafellunch i Malmö och ett trevligt besök på Møns klint.
Rødby på söndagar var ingen hit, mycket var stängt. Men hotellet hade pool och bastu och vi kunde käka pizza och kolla på fotbolls-EM. Det nybyggda hotellet hade en av de högsta toalettstolarna jag suttit på, ovanligt att som vuxen kunna dingla med benen på muggen. 
Laddning över natten på hotellet, med appen Monta.
3. Måndag: Rødby-Lorsch, 71 mil
Efter lite frukost körde vi på färjan som avgick 7:45 mot Puttgarden, därefter blev det en ganska intensiv etapp längs Autobahn ned till en liten stad söder om Frankfurt.
Stannade och laddade vid Ionity vid lunchtid och vi bestämde oss att åka in till den närbelägna staden för att käka lunch. Mycket var stängt på måndagar, men vi fick oss en rejäl portion medelmåttig schnitzel i vad som estetiskt såg ut att vara Tysklands motsvarighet till Köping.
Otroligt intensiv trafik på de tyska motorvägarna, som är i varierande skick och med mycket köer för vägarbeten och trafikolyckor. Vi hade dock flyt och såg bara stillastående köer i motsatt körfält. För oss flöt allt på, om än i varierande hastighet. Tyskarna gillar att vika in i filen ganska snabbt efter omkörning (även fast det inte finns någon mer i omkörningsfilen), vilket gör att den adaptiva farthållaren påverkas. Upplever inte att det är lika vanligt hemmavid.
EV6:an går grymt stabilt och tyst även i höga hastigheter, bortsett från de allra mest åsnestigaktiga delarna av Autobahn.
Väl på plats i Lorsch där vi skulle bo över natten hittade vi en AC-laddare precis utanför hotellet. All information på laddaren var givetvis endast på tyska och hänvisade dels till en tysk URL och dels till en nederländsk app. Via den tyska URL:en fick jag bara besked om att laddaren inte fungerade via roaming-nätverk och i nederländska appen vägrade acceptera QR-koden på laddaren. Uttagen på laddaren hade också helt andra beteckningar än i appen och låg på en helt annan plats än vad som visades i ChargeFinder. Till slut chansade jag i alla fall vilket uttag som var vilket i appen och fick i gång laddningen. Skönt att kunna starta nästa dag med fullt batteri. 
Käkade middag på en restaurang där servitören rätt ut frågade hur mycket jag ville ge i dricks. 
Ett dygn i Tyskland påminner en också om hur lite man saknar uteserveringar med rökning tillåten.
4. Tisdag: Lorsch-Montaigu via Colmar, 51 mil
Strosade vid lunchtid runt i den franska staden Colmar, som mycket väl kan vara en av Tysklands finaste städer. 
Mysigt, pittoreskt och turistigt.
Landade till slut på boendet i Frankrike. När jag letade boenden kunde jag snabbt konstatera att det är stor skillnad på Tyskland och Frankrike, de boenden jag hittade i Frankrike var både mysigare och billigare än vad jag kunde hitta i Tyskland.
Här blev det boende i en villa på gräddhyllan med pool, fin utsikt och hemlagad frukost.
5. Onsdag: Montaigu-Laurens via Lyon och Montpellier, 53 mil
Franska motorvägar kostar i regel en slant att köra på, men vilka vägar! Relativt gles trafik, otroligt slät och fin asfalt, få vägarbeten och glest med köer. Något lägre tempo än i Tyskland, men oftast 130 km/h. Stora Ionity-laddstationer med 6-15 laddare (varav en ofta/alltid hade AC och Chademo) som det aldrig var någon trängsel vid.
Bilens skyltavläsning verkar ha en del problem med franska hastighetsskyltar (t ex olika hastigheter för olika kategorier av bilar, eller skyltar som gäller hastigheter för avfarter), så ibland fick man fel (lägre) hastighet i farthållaren. Fungerar mycket bättre i Sverge och Tyskland. Syrran som kör en tysk elbil upplevde däremot att deras bil fungerade bättre i Franrike än i Tyskland avseende detta.
Fransmännen verkar dock inte alls förstå hur blinkers fungerar. Mycket vanligt med bilar som åker runt och blinkar åt höger eller vänster utan att ha för avsikt att svänga åt det hållet i närtid. Lite obehagligt på trefiliga motorvägar när det är oklart vad personen man avser att köra om har för manöveravsikter i närtid. Även relativt nya bilar är vanligt att framföras i motorvägsfart med minst en nedvevad ruta, fungerar inte AC på franska bilar?
Spännande också med de fina franska rastplatserna där toaletterna systematiskt saknar toalettringar. Blev något av en upplevelse för undertecknad, men jag ska bespara er detaljerna kring det hela.
Framme efter 255 mil!
Hemresan kördes lite mer oplanerat, vi började köra utan att ha bokat någon övernattning, var den skulle ske eller ens hur många nätter vi skulle ta på oss. En tanke var dock att det skulle kunna vara fullt möjligt att köra hem med endast en övernattning, vilket skulle innebära drygt 120 mil per dag.
1. Fredag: Laurens-Dortmund via Clermont-Ferrand, 128 mil
Vi startade bilen vid 5:30 och unnade oss att inleda med en liten omväg för att få köra en för oss ny sträcka över bergen och Millaubron. Helt klart värt omvägen!
När vi närmade oss Luxemburg stannade vi i Metz för att ladda och äta middag. Vi kände oss fortfarande fräscha efter 90 mil och beslutade att boka ett boende i Dortmund, ungefär halvvägs. Vi kom fram till hotellet vid 22:15, då ganska möra!
2. Lördag: Dortmund-Karlstad via Bremen, 124 mil
Efter en god natts sömn och en hotellfrukost kom vi i väg kvart över åtta. Relativt gles trafik inledningsvis, men tätnade betänkligt när vi närmade oss Hamburg. En kökrock med fem bilar inblandade inträffade i vänsterfilen ett par hundra meter framför oss och vi kunde passera precis efter att kön börjat byggas på. 
Vi har i motsatt körriktning sett flera mil långa köer på Autobahn och flera olyckor, men genom hela resan har vi haft flyt att aldrig hamna i några stillastående köer.
I Puttgarden blev det ett obligatoriskt stopp på Bordershop. När vi körde av färjan i Rødby vid 17-tiden kändes det nästan som att man var hemma, men det var först 01:20 som vi kom innanför ytterdörren hemma. 
Alla laddningar (bara Ionity bortsett från två AC-laddningar):
Söndag:
- Malmö
- AC-laddning vid hotellet
Måndag:
- Lehrter See
- Knüllwald
- AC-laddning vid hotellet
Tisdag:
- Burnhaupt
- Jura
Onsdag:
- Saint-Rambert
- Montpellier
Hemresan, fredag:
- Larzac
- La Garde
- Loire
- Gevrey-Chambertin
- Frouard
- Remscheid
Lördag:
- Dammer Berge
- Buddikate
- Malmö
- Varberg
Totalt har vi laddat för € 215,06 på Ionity i Tyskland och Frankrike samt 568,85 kr i Sverige.
Laddningarna har fungerat helt smärtfritt och det har alltid fungerat att få maxeffekt för bilen, peakade 241 kW vid en laddare.
Det som inte fungerat bra är bilens inbyggda ruttplanering. Navigatorn kan själv planera laddstopp längs vägen. Filtrerade att den endast skulle välja Ionity-laddare, vilket den ibland gjorde och ibland inte. Den vill också att man ska ladda väldigt ofta och vid ett tillfälle föreslog den en Ionity-laddare på fel sida motorvägen, vilket skulle innebära att man kör förbi laddaren med 2,5 mil, vänder och kör tillbaka 2,5 mil till laddaren och sedan gör samma procedur en gång till. Vi ratade det förslaget och fortsatte ca 8 mil till och valde den laddaren, med cirka 10 mils räckvidd som marginal.
Rastplatserna längs Franska vägar är oftast fina men väldigt labyrintliknande med många enkelriktade slingriga vägar. Vid ett mat- och laddstopp hade bilen laddat upp till 100 % och skulle därefter navigera oss ut genom labyrinten och vidare. Trots att bilen var fulladdad ville den efter några meters körning navigera oss tillbaka till den laddare vi precis lämnat, vilket gjorde att den inte direkt bidrog till att underlätta att man skulle köra rätt.
Metoden vi istället använde var att manuellt se vilken laddare som skulle vara mest lämplig längs vägen och med ungefär 10 mils räckviddsmarginal vid laddarna. Här är största nackdelen med att köra elbil i Europa. Kör man fossilt kan man svänga in och tanka på valfri station och det kommer inte krävas appar, särskilda avtal eller att priserna per liter eller hur fort det går att tanka kan skilja dramatiskt mellan olika leverantörer.
Även om det ofta finns skyltar om laddning, så framgår det inte vilken leverantör det är eller vilken effekt laddaren har. Har man en lika usel ruttplanerare som i Kian behöver man alltså vara två eller göra en noggrann planering inför varje etapp när man kör.
