SVT ska göra en nyinspelning av ”Vi på Saltkråkan” som ska utspela sig i nutid:
Vem tycker ni ska spela farbror Melker? Jag hoppas inte det blir Henrik Dorsin eller Morgan Alling. Ser däremot gärna Gustaf Hammarsten, Torkel Petersson eller Olle Sarri i den rollen.
Serien börjar väl med att barnen upptäcker att det varken finns mobiltäckning eller wi-fi på ön.
”Hemma på vååår gata i staaan har vi 10 gigabit.” (Stina, Saltkråkan 2022)
Blir säkert succé som Jönssonligan.
Kanske Mikel Persbrandt…? Eller inte…
2023 kommer Email i Lönneberga.
Döps alltså om till:
Wi-Fi på Saltkråkan suger hårt
Första avsnittet:
Någon med asfett 4G?
Eller kanske:
Melker delar inte sitt asfeta 4G
Jag fattar inte varför så många gick igång på detta.
Det visar väl mest folks fördomar och förutfattade meningar om vissa saker.
Att göra nyinspelningar sker ju hela tiden på filmer och annat. Saltkråkan är väl typ 50 år gammal och många kommer säkert inte ihåg hur långsam den är i dagens mått.
Så trött på att folk går igång på något som inte ens är i produktion eller sett det färdiga resultatet.
Jag är precis tvärtom varför måste allt vara så tillrätta lagt. Mina barn såg Saltkråkan och vi läste boken och de satt och lyssnade som klistrade. Tyckte det även var spännande när barnen var försvunna utan mobil mm. De lär sig även lite om hur Sverige var på den tiden. Astrid Lindgrens böcker är på något sätt tidlösa
Den gamla försvinner ju inte för att man gör en ny.
Nej, inte om det görs en nyinspelning med samma karaktärer i samma miljöer vid samma tid. (I tråden har vi dock spekulerat om att SVT skulle göra något annat…)
Exakt. Folk bara spekulerar och visar sina mest dåliga sidor. 
Det här är en fantastisk text med en lite rolig och för vissa, tror jag, provocerande knorr.
Skribenten driver tesen att en del av de som är emot en nyinspelning, likt Brunnberg, inte gillar invandrare. Samtidigt är det kanske så att en del invandrare lever mer likt Saltkråkan i könsroller än vad vi ursprungssvenskar gör.
Själv tänker jag att det är så att om invandrare är mer konservativa eller inte lika utvecklade som vi övriga är det fel på invandrarna. Om vi svenskar kommer på att vi gör en nyinspelning av en populär gammal TV-serie men uppdaterar könsroller och värderingar till det som vi med sådan frenesi numera vill dunka in i skallarna på alla invandrare, ja då är det fel på - invandrarna… Och är det inte fel på invandrarna är det fel på något annat sätt. Man säger att det är viktigt att vi “lär” invandrarna våra svenska värderingar. Men vilka värderingar är det? Vissa tycker ju att det är fel att vi spelar in saltkråkan på nytt medan andra tycker det är kul. Enkel och trivial fråga eller ett perfekt exempel på att bakom dessa åsikter finns värderingsskillnader?
Om nu invandrarna ska lära sig Svenska värderingar vilka ska de lära sig? Och om nu invandrarna lär sig dessa värderingar, vad ska vi sedan göra med ursvenskarna med andra värderingar?
När jag läste artikeln kom jag att tänka på denna dikt av Martin Niemöller:
"Först kom de för att hämta judarna
men jag höjde inte min röst
för jag var inte jude.
Sedan kom de för att hämta kommunisterna
men jag höjde inte min röst
för jag var inte kommunist.
Sedan kom de för att hämta socialdemokraterna
men jag höjde inte min röst
för jag var inte socialdemokrat.
Sedan kom de för att hämta fackföreningsfolket
men jag höjde inte min röst
för jag tillhörde inte någon fackförening.
Sedan kom de för att hämta mig
och då fanns det ingen kvar
som kunde tala för mig."
Jag är av åsikten att ingenting är heligt.
Detta efter att Min värld något rämnade då Peter Jackson inte kunde göra en film som var böckerna rättvisa. Jävla Hollywoodskit var min initiala åsikt, men efter att pratat med en mer intelligent vän som påpekade att alla kulturella verk är subjektiva tolkningar och bör ses som just det, ändrade jag mig. Precis som vi förr förde vidare våra sagor och historier verbalt snarare än i skrift och historierna ändrades för varje person som berättade dem så bör varje verk anses som berättarens egna verk. Utifrån det så tycker jag det ska bli spännande att se hur historian låter på 2000-talet. Förhoppningsvis så är det som med all kultur, det väcker känslor.
Jag försöker föra vidare detta förhållningssätt till min son efter att han var uppriven av besvikelse efter att ha sett första Harry Potterfilmen. (Böckerna var i hans åsikt en bättre historia).
Filmatiseringarna av ”Liftarens guide till galaxen” lämnar en del att önska för alla som har läst böckerna. På tal om att ingenting är heligt.
