Jag var så glad häromdagen när min vilopuls gått ner, trodde det var ett bra tecken men efter mitt samtal med läkaren igår var det för att nu istället för att vara övermedicinerad för sköldkörteln är jag gravt undermedicinerad. Det gick alltså alldeles för fort och enligt henne gör jag något fel när jag tar dom. Ingen idé att försöka få svar på sina frågor för hon var superstressad och la i princip på.
Sen blev jag så omotiverad efter jag tog en promenad i måndags och hade under tiden ont överallt och det kändes skit-tungt men nu vet jag i alla fall att det också beror på ovan.
Hypotyreos gör så man kan få ont i leder och muskler… men det drar ju också ner ens puls.
Baka en pralin, ta en bild med nya objektivet, följ leveransen av din nya telefon. Och promenera mycket. Alla dessa råd kanske faller helt platt, men råd från en som (teoretiskt) kollat på en hel del utvärderingar av behandlingsmetoder mot nedstämdhet, oro och depression samt pratat med många som jobbar i den svängen.. Om man gör sådan man finner lite glädje i och rör på sig får man väldigt god effekt, fast det kan kännas nattsvart just nu.
Tack så mycket för detta svaret.
Jag vet inte ens om jag kan göra praliner längre för det blev bara fel förra helgen, men får ge det ett nytt försök. Promenaden jag tog i måndags var också bara extremt jobbig pga smärta i fötter, ben och att det var så tungt… känns ändå bättre att veta nu att det är pga hypotyreos men vet inte hur jag ska fortsätta för jag måste verkligen komma igång.
Grejen är att jag vet inte ens om jag är deprimerad eller om det är pga min sjukdom och att dosen inte stämmer just nu.
Jag vet liksom inte alls vad som är riktigt eller inte för det kan tydligen påverka en så mycket både kroppsligt och psykiskt.
Känns bara som att jag kämpar och kämpar men så dyker det upp nya grejer hela tiden.
Varit konstant och rejält trött i någon vecka nu, det går ut över allt annat och har inte orkat gå till gymmet.
Men hoppas helgen ger något mer och är väldigt tacksam över att ha Bubblan.
Gillar tidigt höst och fina höstdagar, men nu har vi kommit in på den del av hösten som vid fint väder innebär vinterkläder på morgonen och sommarkläder på eftermiddagen.
Jag är så varm av mig så jag klär mig inte i vinterkläder förrän temperaturerna kryper ner under 10 minusgrader. I går hade jag skjorta, kofta och kavaj men tyckte det var för varmt så i dag blev det bara skjorta och kavaj på morgonen.
Jag är sådan som har tjockt täcke på mig även på sommaren när det är 25-30 grader inomhus. Min mamma och min son är konfigurerade på samma sätt som du. De kan gå utan vantar på vintern utan att få kalla händer.
Hade både mössa, vantar och tjocktröja under jackan när jag cyklade till jobbet i morse i två plusgrader. Hade mina tunna vantar och det ångrade jag.
Älskar regn! Och att tända ljus, fast jag kan inte använda riktiga ljus pga min väldigt fluffiga katt.
Men att ha extra tröja på sig och inte behöva oroa sig för att det är för varmt och allt sånt. Sen är väl våren roligare men har verkligen inget emot hösten.
Är mer slask jag inte ser fram emot.
Allt känns fortfarande riktigt skit, gott att ha någonstans att slänga ut det på.
Fortfarande inte ordning på min hypotyreos men fått bättre sätt att ta medicinen på i alla fall, alla 7 samma dag.
Står i bipacksedeln att man ska ringa direkt om man tagit för många men var läkaren som sa det och har gjort det 2-3 gånger nu utan problem.
Utöver det har jag helt tappat träningen, försökte få nytändning med nya skor men näää.
Jobbet är dessutom superstressigt. Det känns jättebra att min chef har samma tankar som mig och att jag kommer kunna ändra min roll men det kommer ta tid och nu får jag mest hantera folk vilket jag avskyr. Är ingen sådan social person… så när jag kommer hem är jag helt jävla trött i huvudet.
Kan sitta och stirra på mina spelbibliotek utan att känna för att spela något också, pussla pallar jag.
Du är en fin tjej, en bra person och schysst individ. Du glädjer dig minsann inte åt minsta lilla trivialitet, bara en sådan sak... Även om det tar lite tid, får vården ordning på din sjukdom och saker kan bara bli bättre. Löven är gula och himlen är blå. Snart är det jul och sedan blir det vår. Då blir allt ljusare igen.
Ditt inlägg innehåller ju ändå en hel del hopp om framtiden, även om jag förstår att sjukdom, stress och bristande träningsmotivation är jobbigt just nu.