Låter kanske som ett djupt/tungt ämne men vi kör!
Jag börjar.
Jag trivs väldigt bra med mig själv och min situation i vardagen.
Visst jag skulle kunna jobba med något helt annat men familj, vänner, boende är inget jag skulle vilja ändra på.
Men en sak jag ångrar, det är att jag inte gjorde lumpen.
Mönstrade och blev placerad på en spännande gruppbefälstjänst (vilket jag givetvis inte tyckte var spännande då, fjälljägare eller inget var mantrat).
Det valet är något jag kan komma att tänka på någon/några gånger per år.
Jag hade även en dröm om att bli gripen-pilot när jag var liten men i och med att jag inte gjorde lumpen fick jag inte söka till pilotuttagning (det är ändrat nu).
Varför ångrar jag det valet då?
Jag tror att befälsutbildning inom försvarsmakten är väldigt bra (utifrån vad vänner och bekanta jag pratat med genom åren som genomfört sådana har sagt)
Hade dessutom behövt det för att växa upp lite snabbare, när jag var mellan 18-22 var jag en dryg jäkel som trodde att jag kunde allt.
Jag tror inte att det skulle förändrat min sits jag har idag särskilt mycket men vad har jag lärt mig av detta då?
Jo, det är att jag ska vara rådgivande och stöttande till mina barn, om de står inför ett exv. val som jag hade med lumpen så skulle jag säga min åsikt och motivera varför.
Mina föräldrar har alltid varit stöttande mot mig och min bror men med extremt mycket valfrihet. Så länge vi inte gör något som skadar oss själva eller andra så är det ok.
Hade jag haft tillgång till skalmans tidsmaskin hade jag gärna lånat den till att åka tillbaka 20 år i tiden och pratat med mig själv om detta. (kanske köpt en och annan aktie med )
I gymnasiet var jag inte så mycket ledsen utan mer arg på varför jag var så tjock. Delvis på grund av att jag därmed inte ville vara ute och festa och hålla på som andra då jag inte kände mig bekväm i min storlek i just de sammanhangen. Men framförallt för att det kändes som att jag missade vissa aktiviteter när jag var yngre än så. Det var ofta saker jag inte vågade följa med på för jag var rädd att det inte skulle fungera rent fysiskt – tex var laserdoom populärt ett tag och det vågade jag aldrig testa på av den anledningen. Små små saker som idag inte betyder något egentligen.
Meeeeeeen, numera är jag bara tacksam och tänker att hujeda mig om jag hade levt mitt bästa liv i högstadiet eller något. Då hade jag ju varit fast i Blekinge och jobbat med något okreativt.
Så i stället är jag tacksam för alla lärdomar och motgångar som jag haft ty det har skapat den supermänniska jag är idag
Om jag tänker att jag skulle ha accepterat morsans idé om att jag skulle gå teknisk linje på gymnasiet och inte Social (som jag hoppade av, lång historia, och sedan gick en yrkesutbildning till typograf) Vart hade jag då varit?
Om jag sedan valt att fortsätta lumpen efter 365 dagar och göra de extra tre månaderna jag blev erbjuden, vart hade det lett?
Samtidigt, vad hade hänt om vi inte flyttat tvärs över stan när jag var sex år?
Hade jag inte nästan arbetat ihjäl mig då, eller hade jag lyckats?
Så, nej jag ångrar nog inget, men jag hade kunnat göra några bättre val, kanske.
Intressant tråd!
Jag har väl under dom senaste 10-15 åren ibland reflekterat över att jag inte har någon direkt utbildning eller driv när det gäller arbetslivet.
Men ångrar jag det....
Var duktig i skolan på både låg- och mellanstadiet men när jag började högstadiet blev jag väldigt skoltrött med mycket skolkande.
Kommer från en klassisk arbetarfamilj och även om jag hade det bra hemma hade jag aldrig något större tryck hemifrån att gör bra ifrån mig i skolan.
Gick ut grundskolan med 1:or eller 2:or i dom flesta ämnen utom i 3. Gymnastik, syslöjd och teater.
Så sökte till beklädnadsteknisk som var praktisk på två år och lätta att komma in på.
Hoppade av efter ett år och började jobba på samma ställe som min far.
Jag har under hela mitt liv känt att jag varit lite annorlunda än dom flesta och inte velat gå med strömmen.
Det har gjort att jag i ungdomen dragits till ytterkanterna i samhället och ibland hamnat lite fel.
Men ångrar jag det...
När jag började gymnasiet som låg i stan (uppväxt i Frölunda) öppnades en helt ny värld. Även om jag hade kompisar i grundskolan var det först när jag kom in till stan jag mötte folk som jag kände en gemenskap med.
Träffade folk som lyssnade på samma musik och kultur.
I den vevan började jag också festa mycket och en hel del droger kom in i bilden.
Från att jag var 18-30 rökte jag cannabis nästan dagligen och även andra droger slank ner emellanåt.
Men var det något jag fått med mig hemifrån är att göra rätt för sig. Så jag har jobbat sedan jag var 17 och aldrig legat efter med hyran eller skuldsatt.
Jag har träffat och upplevt så mycket härliga människor och sett saker som gett mig väldigt mycket positivt. Även mycket skit och kompisar som inte lever längre.
Men jag är ändå tacksam att jag fått denna erfarenheten med mig i livet.
Tror det har gjort mig till en bättre människa och en syn på livet som många inte har.
I precis rätt tid i livet träffade jag min fru Sarah som också kom från en liknande bakgrund och vi hade många gemensamma erfarenheter och syn på saker och ting. Vi var som gjorda för varandra och efter tre år fick vi våran dotter.
Bor i ett hus med hund och Volvo.
Något som vara ganska otänkbart för 20 år sedan.
Jag har blivit lite av en vanlig medelklass svenne.
Även om det tar emot lite att erkänna.
Så idag när jag summerar allt finns det säkert saker jag kunde gjort annorlunda men ångrar jag det....
NEJ.
Jag är ingen som direkt ångrar saker och det blev bra till slut och tillfreds med mitt liv.
Jag och min fru säger ofta till varandra och vi har det väldigt bra och tar inte allt för givet.
Och när dottern nu skall går ur grundskolan med toppbetyg och driv känns det väldigt bra och kanske var det detta som behövdes.
Fick ett jobb i USA i min ungdom som jag gärna ville ha men polaren backade ur i sista sekunden. Jag tordes inte hoppa på det själv då det blev inget. Det man ibland funderar på är ju var man varit idag om man åkt.
Historien i övrigt är i synk tänker jag. Du är en underbar medmänniska med positivt fascinerande kultur- och inredningssmak – som nog inte kunde formas på annat sätt än lite friktion i uppväxten.
Oj, det finns väldigt många livsval som hade kunnat göra mitt liv tagit en helt annan riktning. Snabbare karriär, krossade hjärtan, flickvänner, flytt till Ryssland. Men jag ångrar absolut ingenting. Hela min resa har gjort att jag hamnat där jag är i dag, och jag skulle inte vilja ändra någonting av det.
Med lite fundering så blir det inte så mycket som vad jag ångrar utan mer...
Hur hade livet varit om jag inte haft min hörselskada att jobba med under hela livet. Och framförallt under uppväxten då det bara fanns analoga hörapparater. Det finns en stor skillnad mellan mig med analoga och digitala hörapparater. Då hör jag i alla fall något så när
Men hörselskadan gjorde att jag rätt ofta tappade tråden i samtal/sociala sammanhang och drog mig mot skrivna media.
Fast... det har gått ganska bra trots allt. Jag vet att mina föräldrar var väldigt oroliga för hur det skulle gå för mig och det gick nog betydligt bättre än vad de trodde
För mig är det nog att man skulle ha läst på skolan (högstadiet) mer, men då kändes det inte så viktigt och man var less.
Fast man har hankat sig fram ändå. Jobb och bostad har man.
Så det har gått hyfsat trots allt.
Jag kan ångra att jag tog för lätt på skolan, jag hade rätt lätt för mig, vilket gjorde att jag inte behövde anstränga mig.
Vilket senare gav mig mer än en chock, först då finanskrisen gjorde att intagningspoängen till universiteten sköt i höjden.
Detta medförde också att jag blev reserv på det program jag tänkt på KTH, så istället för att vänta på hur det skulle bli så hoppade jag på mitt andrahandsval fast med placering i Dalarna. Ibland kan man vara nyfiken på hur livet sett ut om man hade pluggat i Stockholm, även om jag hade chansen att byta dit till min master, men då kändes det bara omständligt att hitta ett nytt boende.
Nästa chock kom under den första tiden på högskolan/universitetet, när man plötsligt behövde anstränga sig lite
Men tur var väl allt detta ändå, annars hade jag ju troligen aldrig mött min fru!
Sen kan jag ibland ångra ett jobb jag tackade nej till, det passade inte där och då och jag hade samtidigt ett bättre erbjudande men kanske inte lika så spännande uppdrag.
Inser även att jag hade chans på plugga i Luleå, men det kändes smidigare att åka till Dalarna.
Det kan jag skriva under på.
Propedeutisk kurs (kallad proppen) i matematik under första terminen. Man kom ner på jorden så att säga. Gymnasiematten är för "enkel".
De äldre studenterna beskrev den som "lätt". Så här i efterhand håller jag med, den var lätt jämfört med övriga mattekurser.
Det finns mycket jag kunde ha gjort annorlunda som tveklöst förändrat hur mitt liv hade sett ut idag. Jag kunde gått 'Fordon' på gymnasiet och blivit bilmek, jag kunde haft bättre självförtroende kring färg och form och börjat med det tidigare än på universitetet, jag kunde kommit in på journalisthögskolan och hamnat i Göteborg istället för Växjö, jag kunde bytt jobb när det var tråkigt och aldrig flyttat till USA och träffat min fru, etc.
Men kan inte säga att jag ångrar några av besluten, dom var rätt i dom lägen dom togs och dom ledde till mitt liv idag som jag trivs väldigt bra med.
Sen är såklart livet inte perfekt och underbart varje dag, men så är det ju inte för någon, utan bara sånt vi ser på sociala medier.
)
