Hur lagrar man koldioxid i marken/berggrunden (teknisk fråga)?

Jag har funderat på hur man rent tekniskt lagrar koldioxid i marken på konstgjord väg.

  • När CO2 återförs till jorden/berggrunden, vilken form(aggregationstillstånd) har det då?
  • Sker en form av separation vid denna process och hur går det till?
  • Hur stor volym är 1 ton(I artikeln jag läste(se nedan) så sägs det att målen är att lagra 800 000 ton årligen. Vad krävs då för lagringsyta?
  • Faller CO2 på något sätt sönder om det under längre tid lagras?

Har vi några kemister eller amatörkemister som kan lite om detta?

1 gillning

Tycker att vi som samhälle ska lägga fokus på att minska utsläppen och inte lägga energi och förhoppningar på trams som att försöka fånga in koldioxid som vi släppt ut.

Det är som att äta pizza och chips varje måltid och tycka att det är smart eftersom vi alltid kan göra en fettsugnings i framtiden.

CCS vilket jag tror det är var ju det George W Busch frälste världen med, men har inte hört om några anläggningar innan. Är rätt dyrt att separera från rökgaser och lagrar man inte det i flytande form?

Bättre att lägga av en rejäl brakare istället för bukplastik efter pizzan. :joy: :joy:

Det är inte speciellt mycket av sina totala utsläpp de tänker sig kunna fånga in. Känns mest som Green Washing av ett bolag som släpper ut stora mängder koldioxid. De har även sökt tillstånd om att bygga en ny jätteanläggning ute i Hässelby, där har de inte ansökt om CSS i anslutning till den.

2 gillningar

Man trycker in det i sandsten 3000m under havsnivån. Sen håller man tummarna. Man gjorde något test i Texas 2014 (har jag för mig, kan varit 2004) har jag för mig och redan efter ett år hade marken blivit porös.

Greenwashing imho.

Är det flytande eller gasform. Antar att det är gas får det borde väl krävs en del energi att hålla det i flytande form?

Att trycka in gas i sandsten låter ju för en amatör som att de skulle bli poröst eller skapa sprickbildning ganska enkelt. Sedan har jag svårt att riktigt se hur det går till att trycka in gas i sandsten även om den väl är mer porös en en del andra stensorter.

De som kör CCS i norge trycker ner till 2600 meter under havet.

Jo i gasform. Krävs väldigt speciell "mark" eller vad man nu säger 3000m under havsytan.

Även om gas kan komprimeras så borde ju stora mängder gas flytta på annan materia? Och hur håller man det kvar där under kontrollerade former?

Är tydligen vätska

Från Hjorthagen till berggrunden
Det finns flera metoder för att fånga in och lagra koldioxid från atmosfären och de kallas minusutsläpp, negativa utsläpp eller kolsänkor. Vi på Stockholm Exergi arbetar med bio-CCS och det fungerar så här:

Rester från ett hållbart skogsbruk, såsom flis, grenar och toppar, levereras till Värtahamnen via båt eller tåg

I vårt biokraftvärmeverk i Hjorthagen producerar vi el och fjärrvärme genom att förbränna skogsresterna.

Värmen distribueras sedan till stockholmarna via vårt mer än 300 mil långa fjärrvärmenät

Rökgaserna från förbränningen av skogens restprodukter leds in i en ny anläggning där en stor kompressor fångar in och komprimerar rökgaserna som uppstår i produktionen

Rökgaserna med den biogena koldioxiden utsätts därefter för en kemisk reaktion där koldioxiden binds till kaliumkarbonat och omvandlas till vätska

Koldioxiden mellanlagras i cisterner på området och den flytande koldioxiden kan sedan fraktas med båt till en permanent lagringsplats djupt under havsytan där den kan mineraliseras och bli till ett med den sedimentära omgivande berggrunden

Hur finansieras allt det här?
Bio-CCS är ett kostnadseffektivt sätt att fånga in biogen koldioxid ur atmosfären. Men det är en stor investering för ett enskilt bolag. Finansieringen är inte färdig eftersom detta är ett helt nytt område där det inte finns någon färdig finansieringslösning. Vår bedömning är att finansieringen kommer att utgöras av tre möjliga lösningar eller en mix av dem:

1 gillning

Kan rekommendera avsnitt tre på Netflix serie med Bill Gates, där pratas det bla om just detta och hur vi inte kan minska utsläppen tillräckligt fort och därför också måsta städa och förvara koldioxid i marken.

Att vi inte kan är väl ett narrativ och en tolkning snarare en sanning.

Om vi ska fortsätta med berättelser. Ponera att Gud eller en utomjordisk civilisation visade sig imorgon och krävde att vi halverar våra utsläpp inom ett år, annars utrotar de mänskligheten. Är rätt säker på att vi hade fixat det.

Vi är bara mer brydda om kortsiktig tillväxt och ekonomi än planetens välbefinnande och framtida generationer.

Du har rätt i att mänskligheten kan åstadkomma enorma förändringar under press, men som dokumentären jag hänvisade till lyfter fram handlar det inte bara om viljan att förändra utan också om de tekniska och logistiska utmaningarna. Många av de system vi förlitar oss på, som energi, transporter och tillverkning, saknar i dagsläget miljövänliga alternativ i den skala som krävs för att snabbt ersätta dagens metoder.

Ta till exempel byggindustrin, där betong står för en enorm andel av de globala utsläppen. Vi vet hur man producerar miljövänligare betong, men att skala upp den tekniken till en nivå som kan ersätta all traditionell betongtillverkning är en massiv utmaning som kräver årtionden av investeringar, forskning och global implementering. Liknande utmaningar finns inom transporter där vi fortfarande är beroende av fossila bränslen för flyg och sjöfart, och i energisektorn där många länder saknar resurser för att snabbt bygga ut fossilfri energiproduktion som kan täcka behovet.

Det är just därför som tekniker för att avlägsna och lagra koldioxid också är viktiga. Även om vi skulle gör allt vi kan för att minska utsläppen, kommer vi att behöva dessa lösningar som ett komplement för att hantera de utsläpp som vi inte kan eliminera snabbt nog.

Det är inte bara en fråga om brist på vilja, utan om tid och kapacitet att genomföra de enorma förändringar som krävs.

Jo, det är som du säger, om man utgår från att vi måste leva som vi gjort senaste 100 åren. Men det är främst prioritering. Enda alternativet är inte ställa om. Det är att upphöra med mycket.

Jorden skiter i våra prioriteringar och att omställningen är svår för oss. Eller om den är beboelig för oss.

Vattenfall lägger ned sina försök

2 gillningar