Anledningen till att jag är nyfiken är att min fru är med i en grupp på Facebook som heter Economista (en grupp bara för kvinnor) där det diskuteras ekonomifrågor av alla slag.
Ganska ofta berättar hon historier om olika upplägg som folk har i sina relationer. Högt och lågt minst sagt.
Själva har vi en gemensam ekonomi och är väldigt öppna med vad vi köper och inte. Vi har en hel del sparande till både gemensamma saker/aktiviteter men även enskilda sparande där vi kommit överens om att dom pengarna får man göra vad man vill med utan fråga. Jag har bland annat ett teknikkonto.
Även om min fru tjänar mer än mig tycker hon det är mycket bättre att vi delar lika eftersom vi valt att leva tillsammans med barn. Det blir mindre konflikter och öppenhet.
Ganska enkelt, jag betalar allt just nu (hon pluggar) Men innan när hon jobbade så hade hon hittat någon matematisk formel där man slog ut alla kostnader, sen baserat på vad man tjänade så kom man fram till vad varje person skall betala. Jag tjänade ganska mycket mer än henne och lär fortsätta göra det när hon börjar jobba när studierna är klara.
Men det är inte helt lätt att bestämma hur man enklast löser detta så skall bli intressant att se hur andra gör!
För oss är det superenkelt. Båda lönerna in på samma konto. Alla räkningar och sparande betalas. Det som finns kvar är det gemensamma beslut om vad pengarna ska användas till.
Utan att dissa er som kör matematiska beräkningar på hur mycket var och en ska betala. Får den som tjänar mindre bara använda 40% av lägenheten eller bara köra bilen 40% av tiden?
Det låter lite likt vårt upplägg, förutom att vi inte har enskilda sparanden, ja förutom pensionsspar då.
Vi tjänar ganska lika, sambon något mer än mig.
Alla inkomster in på ett konto, där kan man väl säga att det blir hushållets pengar. Därifrån till hushållets sparkonton, huskonto, enskilda pensionskonton, barnspar osv. Hushållet betalar alla utgifter, oavsett om det är till nåt gemensamt eller nåt personligt.
Bor i ett äldre hus sedan 5 år tillbaks, så mycket handlar om att spendera pengar på renoveringar/förbättringar och så, så har varit lite mindre fokus på stora personliga inköp.
Jag tycker det fungerar bra. Vi körde likadant när sambon studerade. Vi var ett tag inne på att fördela det på nåt sätt beroende på vad vi tjänar, men kom fram till att vi tycker att alla pengar ska vara gemensamma när vi har valt att leva tillsammans.
Vi har också lagt upp det med att bådas lön går in på samma konto och sen betalas räkningarna därifrån. Sen har vi ett annat gemensamt konto till våra kontokort. Och egna och barnens sparkonto.
Sparande och slösande är gemensamma beslut.
Edit: har man barn och hus/boende ihop så tycker jag det är lite konstigt om man inte också har ekonomin ihop. Jag tror det också kan tära på förhållandet om ekonomin hela tiden blir ojämn och den ena kanske tjänar mindre och alltid behöver hålla igen, och den andra kan slösa med saker till sig själv. Men det är mina tankar och det kan säkert funka för vissa.
Nä bara att den med lägre inkomst betalar mindre baserat på sin inkomst så i slutändan har båda två kvar ungefär lika mycket av lönen. Men vi räknar sällan pengar här hemma utan är mer som en ekonomi fast ändå inte. Min fru gick in i en förlossningsdeprission när sonen kom och blev mer eller mindre shoppingberoende. Så tillslut när jag hade löst alla hemska krediter som jag inte visste om bad hon mig ha hand om alla pengar och det kör vi på nu med. Känns lite märkligt men hon vill ha det så för sitt egna lugn, men nu har hon ett stort sparkonto istället så blev nog bra ändå
Vi kör sedan länge ett upplägg som fungerar kanon. Vi sätter in bådas lön på ett gemensamt konto, gör överföringar till resekonto, barnspar, bilkonto mm. Det som sedan blir över varje månad går till ett gemensamt sparkonto. Utöver det tar vi några tusenlappar var varje månad till sånt som vi vill köpa för oss själva (teknik i mitt fall tex). På det sättet slipper vi titta snett på varandra när onödigt skräp som smink och plattångar inhandlas på bekostnad och marginellt snabbare routrar, onödiga hemautomatiserings-prylar och stora fälgar mm
Rent ekonomiskt “förlorar” jag på det då jag gick in i förhållandet med pengar, har betydligt högre lön, inga studielån och fått ett arv. Men om vi delade utgifter rakt av eller procentuellt mot vad vi tjänar så vet jag inte vad jag skulle göra ett med stort sparande medan min fru inte skulle ha något? Vi vill ju göra alla större inköp och resor tillsammans.
För oss fungerar det bra tack vare att vi båda har samma syn på ekonomi och att jag har en både förstående och förnuftig fru, annars skulle det nog kunna bli diskussioner. Har man barn, är gifta, planerar att leva tillsammans tycker jag det är det bästa sättet att lösa ekonomin.
Vi kör helt gemensam ekonomi. Vi har gemensamt så höga inkomster att vi inte behöver diskutera saker som behöver köas in. Vi bara gör det. Enklast så. Naturligtvis gör mitt jobb det ganska enkelt ur det hänseendet då vi sällan eller aldrig behöver diskutera inköp av teknik
Vi har det ungefär som ni andra. Från respektive lönekonto dras till utgifter och sparande så att det blir kvar ungeför lika mycket. Det som blir kvar kallar vi “flashmoney” och kan man göra vad man vill med. Minns nu att vi hade faktiskt samboavtal när vi flyttade ihop. Jag gick in med pengar i vår gemensamma bostad medan min fru inte hade den möjligheten. Men nu 15 år senare är vi gifta med två barn och villa och det mesta gemensamt
Min bättre hälft tjänar mer än mig men vi har en automatisk överföring till ett gemensamt konto vid löning, dit överförs samma summa från bådas sida. Detta använda sedan för alla räkningar, mat och allmänna inköp till oss alla tre.
Jag kan inte se varför jag skulle föra över mindre fast jag tjänar lite mindre. Vi använder samma bostad, samma bil (även om det är hon som kör den t/f jobb), äter samma mat, abonnerar på tjänster tillsammans etc etc. Det jämnar ut sig
Ser att många har ett gemensamt konto där alla fasta utgifter betalas. Vi har inget sådant. Utan vi har delat upp det lite. Eftersom min fru tjänar mycket mer än jag betalar hon huset och lite annat från sitt lönekonto. Och jag annat från mitt lönekonto.
Kan förstå att är man i början av en relation och utan barn så vill man vara lite försiktig och kör delad ekonomi. Men har man bestämt sig och har barn tror jag det bästa är en gemensam ekonomi. Då slipper det bli ett maktspel och avundsjuka. Har sett det bland bekanta och vänner och det blir aldrig bra i längden.
Vi har hängt ihop i drygt 12 år nu och vi har en grabb på åtta. För oss är det inga som helst bekymmer att ha vårt upplägg, inget gnabb eller dylikt.
Jag har dock full respekt för att det inte nödvändigtvis ser ut så hos alla, det är ju högst individuellt. Att delad ekonomi skulle vara bättre bara för att man inte längre har en ny relation och har barn tillsammans tycker jag inte alls är givet
Tanken på detta inlägg kom ifrån alla historier min fru berättat från den grupp hon är med i.
En del skall man nog ta med en nypa salt men här ett exempel.
En skrev att hennes sambo hade fått en tjänstebil. Han ville då att hon skulle betala för den tiden/körsträcka hon utnyttjade bilen.
Så han förde ett excelark och i slutet av månaden skulle hon betala. Hon sket helt enkelt i att köra “hans” bil.
Dyker man in i familjers innersta är jag övertygad om att man då och då kan hitta väldigt konstiga upplägg. Nu är detta på sidan av denna tråd, men jag har en kompis som skilde sig efter att hustrun uppfunnit ett poängsystem på ”allt” hemarbete. Syftet var kanske att få ett jämställt förhållande men problemet var att inget han gjorde till 100% gav poäng, typ skotta snö, byta däck, klippa gräs etc.
Jag är övertygad om att frun gjorde lite mer av allt hemarbete, men poängsystemet förgiftade relationen till den grad att de skilde sig efter lite drygt ett år.
Frugan tjänar bättre än mig vilket inte verkar helt ovanligt i forumet. Men vi har delad ekonomi, plus att vi båda sätter undan till sådant vi själva vill köpa.
Vi har som många här också helt delad ekonomi. Vi har hängt ihop sedan studietiden så det upplägget har hängt med där ifrån. Nu tjänar vi nästan på kronan lika mycket. Men tror även om det är det inte vore så så skulle vi ha en delad ekonomi.
Lönen in på samma konto, där betalas alla räkningar och sparades dras.
Vi sätter en budget för varje månad också, tycker det funkar bra, jag personligen gillar överblicken det ger. För att den ska vara helt perfekt, borde den justeras i slutet av månaden också. Det sker dock sällan…
Men det med personlig peng, har vit pratat om. Så det ska nog införas.
Ni som har det upplägget, är det samma summa varje månad? Eller en fast % av vad som finns kvar?
Men innan när hon jobbade så hade hon hittat någon matematisk formel där man slog ut alla kostnader, sen baserat på vad man tjänade så kom man fram till vad varje person skall betala. Jag tjänade ganska mycket mer än henne och lär fortsätta göra det när hon börjar jobba när studierna är klara.
