Från sajten:
Som från ingenstans kom Bolt ut på våra gator och har nu tusentals bilar i våra två största städer. Här är historien bakom och så ser framtiden ut.
Bolt startade som Taxify 2013 i Estland och några år senare hade man lyckats bli stora och till och med störst i en rad afrikanska länder med en kombinerad befolkning av hundratals miljoner människor. Här i Europa finns man i London, Paris, Lissabon med flera storstäder samt nästan precis överallt i Polen och så klart även Estland.
Bolt myntades första gången när man lanserade elscootrar i just Paris 2018 och sedan började man jobba med det namnet överallt.
Till Sverige kom man för lite mindre än ett år sedan med start i Stockholm och redan från start var Nils Wijkmark med som Sverigechef. Innan dess var Wijkmark känd för att ha varit med och startat TaskRunner som han även var VD för.
Jag noterar att det finns skyltar vid en speciell ingång om vilka specifika besökstider som gäller för taxiförare som vill ansluta sig till tjänsten. Nils Wijkmark förklarar att det inte hade gått att klara anstormningen annars. Det har inte varit några som helst problem att få förare till tjänsten.
Inte heller kunder verkar det som och det sägs bero på den enkla kombinationen av att förare får mer betalt än liknande tjänster samtidigt som det är billigare för oss slutkunder.
En kombination som kan te sig matematiskt omöjlig, till på allt klimatkompenserar man fullt ut, men Wijkmark förklarar det med mycket låga omkostnader, så kallade overhead, både nationellt och internationellt men samtidigt stark lokal närvaro.
Det är inte något som hindrar samma förare att köra för flera tjänster, något som jag själv fick uppleva sist jag var i Stockholm och såg en bil ta några minuters omväg innan upphämtning. Förklaringen jag fick sedan var att hen bara skulle släppa av en annan kund på vägen.
I sann Teknikveckan-anda hamnade diskussionerna på Malmös plats i sammanhanget samt en allmän diskussion om hur liten en stad kan vara för att uppbåda en kritisk massa av både förare och kunder.
Jag noterar att Uber finns men har en hyfsat tynande tillvaro i stan och sällan när undertecknad faktiskt behöver dem har det funnits någon med rimlig inställelsetid. Nils Wijkmark funderingar hamnar då på Köpenhamns-regionen och hur det eventuellt skulle gå att göra någonting ihop mellan de båda storstäderna. En tanke som kräver god lokalkännedom för att förstå och även se utmaningar bakom. I dagsläget är en av de utmaningarna att affärsmodellen inte är tillåten i Köpenhamn men kan komma att bli år.
Men fram tills en sådan etablering får vi hålla till godo med 500 bilar i Göteborg och hela 1500 i Stockholm.
