Från sajten:
Assassin’s Creed är tillbaka och den senaste titeln heter Assassin’s Creed Shadows. Trots att spelet har sina brister känns det som att spelserien har hittat tillbaka.
Denna gång drar vi till Japan
Vi kastar oss in i 1500-talets Japan under Sengoku-perioden, och körsbärsblommorna har aldrig poppat så vackert som nu. Vi börjar spelet som den afrikanske samurajen Yasuke, som bär runt på ett alldeles för tungt svärd, en maffig rustning och en rejäl dos råstyrka. En bit in i spelet byter vi karaktär till Naoe, som är en shinobi – det vill säga en ninja. Hon är motsatsen till Yasuke, och i stället för att slå ned väggar och höras på mils avstånd smyger hon i skuggorna och placerar ett delikat snitt på halspulsådern hos sina fiender utan att någon märker det.
Säg hej till Yasuke!
Och till Naoe!
En klassisk story, men det är även mycket story
Naoe har egentligen bara fokus på en sak, och det är hämnd – hon vill slakta varenda kotte som har gett sig på hennes familj. Men som alltid dyker det upp en hel del hinder på vägen och ett gäng sidouppdrag. Faktum är att det finns kopiöst mycket uppdrag att göra i spelet, och det kan vara allt från att mörda en högt uppsatt person till att köpa in ett gäng olika tekannor. Det är heller inte ett spel som har en tydlig linje framåt, utan berättelsen visar sig i den takt man själv önskar. När man ser hur mycket uppdrag som finns kan det nästan kännas lite övermäktigt.
En stor och vacker värld som är redo att utforskas.
Efter en tids spelande får vi möjlighet att växla mellan de två olika karaktärerna, och det är en frisk fläkt om man till exempel är trött på att smyga runt som en ninja och bara vill köra loss som 1500-talets Rambo. Precis som i andra Assassin’s-spel ska vi klättra högt upp på byggnader för att öppna upp delar av kartan och se fler uppdrag, men också för att kunna resa snabbt till platsen vid ett senare tillfälle.
Spela som ninja eller en 1500-talets Rambo.
En sak man bör förbereda sig på – särskilt om man som undertecknad har en dos av ADHD – är att spelet är fullproppat med dialoger i nästan varje uppdrag. Vissa är intressanta, men jag kom på mig själv med att börja tänka på om jag hade laddat bilen, vattnat blommorna eller vad vi egentligen ska äta till middag. Är du av samma skrot och korn kan jag lugna dig med att dialogerna går att hoppa över.
En till som fick härdsmälta av alla dialoger.
Ett stridssystem vi känner igen
Om du har spelat Odyssey eller Valhalla kommer du känna igen dig direkt i hur man utvecklar sina två spelkaraktärer genom att levla upp dem, så att de blir ännu effektivare när det är dags för slakt. Man behöver även skaffa sig kunskapspoäng för att ta sina karaktärer till nästa nivå, och det gör man bland annat genom att besöka tempel och be en stund. Vi tycker verkligen att Ubisoft har fångat känslan mellan de båda karaktärerna, och det kan vara barnsligt tillfredsställande att infiltrera ett fort och döda varenda kotte utan att de har en aning om vad som skett innan det är för sent. Det är även barnsligt kul att bara kasta sig genom väggarna och svinga med svärdet så blodet tapetserar de tunna pappväggarna.
I spelet kan man sälja saker man hittat längs resan, och man kan plocka upp vapen, skydd, pengar och mycket annat som sedan kan säljas eller bytas mot finare prylar. Det hade inte heller varit ett Ubisoft-spel om det inte gick att kasta in lite riktiga pengar för att köpa sig något fint.
Ska vi smyga eller kötta? Det är frågan.
Japan är stundtals otroligt vackert
Vi får ta del av årets alla årstider i Japan, och det är faktiskt inte bara kosmetiskt – det påverkar även spelet. Under vintern är vakterna till exempel inte ute lika ofta, men nackdelen är att det är svårare att smyga i snön som knastrar under fötterna. Ett härligt höstregn kan däremot dämpa ljuden ordentligt. Grafiken är helt klart godkänd, och stundtals är det extremt snyggt när solen går ned över risfälten eller den tropiska djungeln.
Ett fiskespö och en iskall öl hade inte varit dumt nu.
Det finns dock vissa saker som Ubisoft aldrig riktigt får till, och ett exempel är att fienderna fortfarande känns dumma, stela och identitetslösa, och att uppdragen efter ett tag kan kännas rätt repetitiva. Men trots detta känns det som att de har hittat tillbaka till rötterna i spelserien, och vi har faktiskt väldigt roligt när vi spelar. Det går även att justera svårighetsgraden så att det passar alla, oavsett om man är en erfaren spelare eller inte. Det går dessutom att få hjälp att hitta saker i uppdragen om man inte har tålamodet att gå runt och leta själv.
Recension: Assassin's Creed Assassin's Creed Shadows
Fördelar
- Väldigt vackert
- Kul med två olika spelbara karaktärer
- Mycket spel för pengarna
- De har hittat tillbaka till sina rötter
Nackdelar
- Något repetitivt efter ett tag
- Motståndarna är dummare än tåget
Detaljer
- Titel: Assassin’s Creed Shadows
- Utvecklare: Ubisoft
- Spelat på: PlayStation 5
- Tillgängliga plattformar: PlayStation 5, Xbox Series X|S, Mac, PC och senare till iPad
- Lansering: 20 mars
- Pris: Från 649 kronor
Sammanfattning
Assassin’s Creed Shadows bjuder på en vacker och innehållsrik spelvärld som ger många timmar framför skärmen – särskilt för den som gärna dyker ner i alla sidouppdrag. Det är kanske inte ett spel som förnyar genren, men känslan av att serien hittat hem igen är tydlig och gör oss glada. Kombinationen av två olika spelstilar och välgjorda karaktärer gör att upplevelsen känns varierad och levande, och huvudberättelsen håller tillräckligt hög nivå för att behålla intresset.
Shadows är kort och gott ett välgjort äventyr med mycket att utforska, och få saker slår känslan av att smyga genom mörka gränder i regnigt Japan med svärdet redo. Gillar du öppna världar med tät stämning och mycket innehåll är det här ett spel som förtjänar din tid.
Betyg: 4 / 5
