Ni kanske inte heller är riktigt redo att börja tänka på snö, kyla, mörker och vinter men Blossa har tänkt på det länge och har nu presenterat årets glögg och den kommer ta oss till Skottland.
Blossa 24 tar oss som sagt till Skottland med en vit starkvinsglögg där de behåller den klassiska kryddblandningen men adderar en rökig, skotsk whisky som toppas med sjögräs, eller rättare sagt algen dulse. Sjögrässmaken ger inte bara en smak av lite sälta och umami utan är även en pik mot det legendariska sjöodjuret som gömmer sig i Loch Ness.
Precis som vår svenska glöggtradition är whiskyn en viktig del av Skottlands historia och kulturarv. Årets glögg blir därmed en hyllning till dryckeshantverket. När vi experimenterade med smakerna visade det sig att whiskyn inte bara var ett spännande inslag utan den harmoniserade också utmärkt med kryddorna i glöggen, säger Åsa Orsvärn, Chief Blender för Blossa.
Blossa 24 kommer lanseras i två varianter, en med alkohol och en alkoholfri där glöggkryddorna har dragit i whisky för att fånga upp smaken och sedan har de avalkoholiserat vinet. Blossa har även delat med sig av serveringstips och den går lika bra att avnjuta kall som varm och med fördel i ett lågt whiskyglas och varför inte med en stor isbit i. Istället för att ha något sött tilltugg till glöggen så passar något salt så som nötter bättre.
Skeptisk..
Senaste åren Blossa har inte varit någon hit och en glögg med rökighet lockar inte.
Jag kör hellre på glögg från Norrbottens destilleri, Gotlands ginfabrik & Hellström som gjorde fantastiska utgåvor förra året.
Nej. Single malt har jag slutat att dricka. Köpte lite på skoj en High Coast Älv när vi var uppe i Höga Kusten i somras. Den skall ju inte vara så rökig men tyckte inte det var så gott ändå.
Däremot dricker jag gärna Bourbon eller Rye.
Har haft väldigt svårt för Bourbon och Rye hela mitt liv men i somras så var det som att smaklökarna bara hade ändrats tvärt och jag uppskattade smaken extremt mycket. Så märkligt hur snabbt något kan ändras.
Visst är det. Vissa grejer slutar man bara gilla och andra upptäcker man. Samma med Ginger Beer. Drack det gärna förr men nu väldigt sällan och aldrig sugen på det längre.
Jag undrar om jag inte haft henne som bordsdam på en middag. Hon var väldigt engagerad i alger. Och då framförallt någon kemisk del av algerna. Det var lite svårt att hänga med i bland... Nu skulle man ju kunna bredda samtalet till även sjögräs och glögg..